Vad vet du om gjutjärn?

Jul 8, 2016 | Blogg, Tips & råd | 0 Kommentarer

Vad vet du om gjutjärn i kok- och stekkärl egentligen?

Varför kostar en del gjutjärn mer och vad är det för skillnad på olika fabrikat?
I dagens samhälle är vi vana vid ett högt stressigt tempo, produkter som inte håller så länge och massproducerade produkter tillverkade i fjärran östern, därför har vi har valt att sälja gjutjärn från Svenska Skeppshult, Franska Le Creuset och Franska Staub. Tre företag som har sin tillverkning i sitt egna land och har extremt bra kontroll över vad de stoppar i sitt gjutjärn. Tillverkningen av gjutjärn är än idag ett hantverk som kräver stor kunskap för att hålla en bra kvalité.

Gjutjärn är idag ett av våra allra mest sålda material i grytor och stekpannor. Ett material som håller hur länge som helst om du tar hand om det.
Materialet gjutjärn framställdes redan 500 f. Kr. i Kina. I Europa ”råkade” man framställa gjutjärn när kolupptaget i järnframställningsprocessen varit för stort. Senare på 1300-talet lärde man sig att utnyttja gjutjärnets egenskaper men inte förrän under 1500-talet blev gjutjärnet vanligare.

1906 startade Svenska Skeppshult sin produktion av grytor och stekpannor och företaget finns än idag. Företaget använder endast rena naturliga råvaror i sitt gjutjärn och då företaget värnar om vår miljö används i fabriken endast el från vind och vattenkraft. Skeppshults produktion startar med massor av tackjärn som tillsammans med andra metaller i noga avvägda mängder hettas upp till 1500 grader i induktionsugnar. För att forma det heta gjutjärnet krävs speciella formar som kan motstå den extrema temperaturen. Metallverktyg som används vid gjutning av aluminium och andra material skulle inte klara av det heta gjutjärnet och därför använder de sig av sandformar som är hoppressade under flera tons tryck. Sammansättningen av sanden är mycket viktig och något man lagt mycket tid på.  Sandformarna pressas ihop i två delar och skapar tillsammans ett hålrum för det smälta gjutjärnet. Smältan hälls på för hand av gjutmästaren, det krävs erfarenhet och precision för att gjutgodset skall nå upp till kraven på Skeppshult. När gjutjärnet har svalnat av slås sandformen itu och man kan för första gången se resultatet av processen. En sandform kan endast användas en gång och därför är varje produkt unik, inga två exemplar är sig exakt lika, däremot återvinns sanden till nästa sandform. Nästa steg är handslipning, bottensvarvning och blästring för att få fram den rätta strukturen innan gjutjärnet bränns in i rapsolja från Österlen. Inbränningen både skyddar gjutjärnet från yttre påverkan och ger gjutjärnet dess naturliga non-stickegenskap. Sista steget är att skruva på handtagen och paketera varorna, sedan är de redo att levereras. Vid varje arbetsstation i gjuteriet synas gjutgodset för att säkerställa att de lever upp till Skeppshults höga kvalitetsstandard. De produkter som sorteras ut återvinns i nästa gjutjärnssmälta så de kan bli nya produkter.
Då Skeppshults gjutjärn tål mycket höga temperaturer är bottnen av pannorna svarvade konkava för att kompensera för metallens utvidgning vid upphettning och de blir således inte runda i botten när de är upphettade.

Le Creusets tillverkningsmetod har funnits ända sedan 1925, men företaget startades 1924 av en gjutjärnsexpert (Armand Desaegher) och en emaljspecialist (Octave Aubecq). Gjutjärnet tillverkas genom att man blandar olika metaller som smälts i över 1500 grader i smätldegel och som på franska kallas en ”creuset”. Från denna creuset hälls det flytande gjutjärnet i de sandformar som formar de olika grytorna och pannorna.
Idag är fabriken i Fresnoy-le-Grand en modern gjutjärnsfabrik med många automatiserade processer men respekten för det traditionella hantverket är genomgående i varenda produkt från Le Creuset med sin kompromisslösa kvalité i materialet såväl gjutjärnet som emaljen.
Gemensamt för grytorna är gjutjärnets förmåga att fördela och bevara värmen de har dessutom en noggrant testad formel för emalj som garanterar det lättaste gjutjärnet på marknaden.
Invändig sandfärgad emalj i gjutjärnsgrytorna motstår missfärgning och slitage och gör grytorna lätta att diska och gjutjärnspannornas matta, svarta emalj tål höga temperaturer och ger en fin stekyta.

Sedan etableringen av Staubs första cocottes (gryta) 1974 har Staub endast en ambition: att uppnå perfektion.
Varje produkt är unik och produceras genom traditionellt Franskt hantverk. Staubs gjutjärn gjuts också i en engångsform tillverkad i sand, vilket gör varje produkt unik. Grytan blästras/slipas sedan för att ta bort ojämnheter. Sedan emaljeras grytan med 2 eller 3 lager emalj på både in och utsidan. Emaljen består mestadels av glas.
Den största skillnaden mellan Staubs emaljerade gjutjärnsgrytor och Le Creusets emaljerade gjutjärnsgrytor förutom utseendet är emaljen och locket. Båda grytorna har en mycket bra emalj men Le Creusets gryta har en blank emalj både utanpå och inuti sina grytor. Staubs grytor har en blank emalj utanpå och en matt emalj inuti. Den matta emaljen inuti grytan gör det enkelt att bryna direkt i grytan. Staub har också utstående prickar på undersidan av grytans lock, det gör att den har en självösningseffekt. Ångan som blir till vätska när den stiger i grytan rinner tillbaka ner på maten i stället för efter kanten.

Svenska Skeppshults rågjutjärnsgrytor ligger lägre i pris än de franska grytorna som är emaljerade. Det finns ännu billigare gjutjärn på marknaden att köpa, men tänk på att fråga om det används kontrollerat gjutjärn, vilken kvalité det är i gjutningen (ojämnheter och blåsor gör att gjutjärnet inte värmer jämnt) och vilken kvalité emaljen har. Det är stor skillnad på kvalitetsemalj och enklare billigare emalj som dessutom sällan finns i mer än ett lager.

Välkommen in till oss för att fråga mer!